Att välja bort kött ur sin kosthållning är inget nytt fenomen. I så gott som alla tider har människor av religiösa eller etiska skäl valt att inte äta kött. Den vegetariska rörelsens historia är däremot kortare. I avhandlingen Vad vilja vegetarianerna? En undersökning av den svenska vegetarismen 1900–1935 undersöker idéhistorikern Marie Jonsson den svenska vegetarismen kopplad till Svenska vegetariska föreningen.
Avhandlingens övergripande teoretiska perspektiv handlar om modernitet, då den moderna vegetariska rörelse som Svenska vegetariska föreningen var en del av förstås som ett uttryck för det moderna samhälle som växte fram. I avhandlingen behandlas modernitetstematiken på huvudsakligen fyra sätt. Ett handlar om temporalitet, alltså synen på och relationen mellan dåtid, nutid och framtid. Ett annat om biopolitik och hygienism. Enligt Jonsson kan den hygieniska diskurs som var rådande under det tidiga 1900-talets förstås i termer av biopolitik. Ett tredje perspektiv handlar om de föreställningar som fanns under det tidiga 1900-talet om skilda sfärer i vilka tankar om könsskillnader uttrycktes. Ett fjärde sätt handlar om kollektiv identitet och legitimitetsskapande hos den vegetariska rörelsen. För att bli tagen på allvar, och ha möjlighet att växa sig starkare, behövde den vegetariska rörelsen skapa legitimitet för en livshållning som ifrågasatte traditionella förställningar om hur livet borde levas.
Avhandlingen innehåller fyra empiriska kapitel och är tematiskt disponerad. I kapitlen ”Organisation och aktivism”, ”Maten på bordet”, ”Religion och vegetarism” och ”Människan bland djuren” undersöks olika aspekter av svensk vegetarism under 1900-talets första hälft och dess kopplingar till såväl vegetarism i Norden som vegetarism i ett större västerländskt sammanhang.
Jonsson benämner vegetarismen för alla goda strävandens avantgarde vilket motiveras av de historiska aktörernas självuppfattning såsom den framkommer i de studerade källorna, däribland Svenska vegetariska föreningens medlemstidning Vegetarianen. Vegetarianerna förstod sig som den egentliga kärnan i en rad närbesläktade rörelser, eller annorlunda uttryckt att vegetarismen inneslöt dessa strävanden. De närbesläktade rörelser som Jonsson främst syftar på är nykterhetsrörelsen, djurskyddsrörelsen och fredsrörelsen. Det hävdades att varje sann vegetarian var djurvän och att en vegetarian också var fredsvän eftersom vegetarismen innebar ett avståndstagande från att döda såväl djur som människor. När det gäller släktskapet med nykterhetsrörelsen förstod vegetarianerna kött och alkohol som gifter liknande alkohol. En vegetarian avstod därför inte enbart från att äta kött utan även från att dricka alkohol. Hos nykterhetsrörelsen, fredsrörelsen och djurskyddsrörelsen fanns emellertid inte samma föreställningar om relationen mellan deras egna agendor och vegetarismens.
Den vegetarism som Svenska vegetariska föreningen representerade var på avgörande punkter annorlunda mot vad det idag ofta anses innebära att leva vegetariskt eller veganskt och växtbaserat. Det tidiga 1900-talets vegetarism handlade inte bara om att utesluta kött ur sin kosthållning utan var behäftad med en mängd restriktioner och regler. Ett centralt ord i detta var ”gifter”. Kött ansågs vara ett gift och skulle därför inte förtäras av människan. Det var dock långt ifrån det enda giftet. Andra gifter som en vegetarian skulle hålla sig ifrån var som sagt alkohol, men också tobak, kaffe, te och kryddor av olika slag. Dessa gifter ansågs ha negativ påverkan på kroppen men också på moralen. De kunde skapa lidelser och passioner, och därigenom rubba den balans som kropp och själ borde befinna sig i för att optimal hälsa och välmående skulle infinna sig. Eller, med andra ord, för att ett naturenligt liv helt och fullt skulle kunna realiseras.
Det tidiga 1900-talets vegetarianer menade att människans naturenliga föda var frukt, säd och nötter, all annan föda var att betrakta som mer eller mindre goda surrogat. I avsikt att bevisa människans rätta kost hänvisade vegetarianerna till såväl Bibeln som vetenskapliga argument. Den tydliga och strikta beskrivningen av vad som var vegetarisk kost återspeglades dock inte i de matrecept som publicerades i föreningens medlemstidning eller i de kokböcker som Jonsson studerat. Recepten var i stället fyllda med ”surrogat” som ägg och mejeriprodukter. I recepten fanns även grönsaker, vilket inte heller betraktades som naturenlig kost för människan, eftersom detta ansågs vara ”kreatursfoder”. Det fanns således en diskrepans mellan vad rörelsens företrädare uppfattade som verklig eller sann vegetarisk kost och den vegetariska kost som de förespråkade i praktiken.
Marie Jonsson, idéhistoriker vid Södertörns högskola.
Jonsson disputerade i idéhistoria vid Södertörns högskola den 28 oktober 2022. Avhandlingen finns tillgänglig online via Diva.
Omslag: Bilden är hämtad ur Carl Ottosens skrift Frukt och nötter från 1910. Illustratören är okänd.
---
De åsikter och ståndpunkter som uttrycks i blogginlägget är författarnas egna och inlägget ska inte uppfattas som ett ställningstagande från Svenska Historiska Föreningen.