Enligt statistik från Internetstiftelsen använder 9 av 10 svenskar internet varje dag, och 95 procent av befolkningen har använt sociala medier det senaste året. För den historiker som vill nå ut offentligt och etablera kommunikationskanaler med en bredare allmänhet erbjuder sociala medier därför en närmast unik möjlighet. Men det finns också saker att beakta när man kastar sig ut i en högljudd digital offentlighet.

I blogginlägget “In i en ny värld” reflekterar Kristoffer Ekberg över vad mötet med kulturen på Chalmers gör med honom som historiker. Formad bland humanister på ett brett lärosäte befinner han sig plötsligt i ny en situation med andra sätt att se på världen och önskemål om förklaringar som han värjer sig mot, inte minst i relation till studenterna. Det fick mig, sedan länge historiker på KTH, att reflektera.

I många länder har skolans historieundervisning en lång tradition av att berätta nationens historia, gärna med nationalistiska undertoner där hjältar och skurkar utgör huvudfigurer. Som kontrast till detta ska ett Erasmus-finansierat projekt bygga en digital historieundervisning med utgångspunkt i en nationsöverskridande historieundervisning.

Rysslands president Vladimir Putin påstår att Ukraina är ett påhitt, att landet är en del av Ryssland. Kristian Gerner, professor emeritus i historia, visar på Ukrainas och Rysslands konfliktfyllda historia för att belysa detta problematiska påstående. 

Efter en sväng i museivärlden hamnade jag efter min disputation på Chalmers tekniska högskola. Chalmers är visserligen en högre utbildnings- och forskningsinstitution precis som min tidigare arbetsplats, Lunds universitet, men det är samtidigt en plats med en delvis annan kunskapstradition. Hur är det att som kulturanalytiskt skolad historiker arbeta på en teknisk högskola?

Svenska Historiska Föreningen
Universitetsvägen 10 A:918
106 91 Stockholm

 

Webbredaktör: Anna Friberg

 

Kansli: Nils Fabiansson