För historiker sitter det nog i ryggmärgen att alltid påtala behovet av historia och föra fram historiska perspektiv på allahanda samtida skeenden och företeelser i samtiden. Men även om historiker ofta vill ha ännu mer historia är historien idag långt ifrån är undanträngd i offentligheten eller kulturen. Kulturarvsturismen blomstrar som aldrig förr och tusentals människor ägnar sig passionerat åt aktiviteter som byggnadsvård, antikvitetssamlande, historisk musik, dans och teater, eller medeltidslajvande, vilka försöker återskapa det förflutna. Efterfrågan på böcker, tidningar, tv-serier och poddar om historia tycks närmast omätlig och SVT är i färd med att producera sin största historiesatsning någonsin. Det tredje av Svenska Historiska Föreningens ändamål, ”att utbreda intresset för historia”, kan sägas vara väl tillgodosett, även om föreningen kanske inte kan ta åt sig hela äran.

År 1949 utbröt kravaller i Karlskrona när två unga fredsförespråkare höll ett möte för att protestera mot upprustning och tala för Världsmedborgarrörelsen. I Sverige var detta en av de första aktionerna i rörelsens namn, och under 1950-talet etablerades denna som den 21:a förgreningen av den franska moderrörelsen Citoyens du Monde. I avhandlingen Drömmen om en gränslös fred: Världsmedborgarrörelsens reaktopi, 1949-1968 visar idéhistorikern Jenny Gustafsson hur förgreningen drevs av en reaktopisk tidsorientering.

Enligt statistik från Internetstiftelsen använder 9 av 10 svenskar internet varje dag, och 95 procent av befolkningen har använt sociala medier det senaste året. För den historiker som vill nå ut offentligt och etablera kommunikationskanaler med en bredare allmänhet erbjuder sociala medier därför en närmast unik möjlighet. Men det finns också saker att beakta när man kastar sig ut i en högljudd digital offentlighet.

I blogginlägget “In i en ny värld” reflekterar Kristoffer Ekberg över vad mötet med kulturen på Chalmers gör med honom som historiker. Formad bland humanister på ett brett lärosäte befinner han sig plötsligt i ny en situation med andra sätt att se på världen och önskemål om förklaringar som han värjer sig mot, inte minst i relation till studenterna. Det fick mig, sedan länge historiker på KTH, att reflektera.

I många länder har skolans historieundervisning en lång tradition av att berätta nationens historia, gärna med nationalistiska undertoner där hjältar och skurkar utgör huvudfigurer. Som kontrast till detta ska ett Erasmus-finansierat projekt bygga en digital historieundervisning med utgångspunkt i en nationsöverskridande historieundervisning.

Svenska Historiska Föreningen
Universitetsvägen 10 A:918
106 91 Stockholm

 

Webbredaktör: Anna Friberg

 

Kansli: Nils Fabiansson