Svenska Historiska Föreningens blogg
- Details
För lite drygt 20 år sedan kläcktes en idé om att staten borde satsa rejält på forskarskolor. Syftet var att förbättra villkoren för doktorander och därigenom också öka möjligheterna att de forskarstuderande skrev färdigt sina avhandlingar – förbättra genomströmningen, för att tala med en utbildningspolitisk term. Regeringen satsade på 16 forskarskolor varav en med inriktning mot historia. Idag går denna under namnet Nationella forskarskolan i historiska studier och är ett samarbete mellan Lunds universitet, Göteborgs universitet, Malmö Universitet, Linnéuniversitetet och Södertörns högskola. Henrik Rosengren, verksamhetsansvarig för den forskarskolan, ger här en kort översikt av forskarskolans utveckling och verksamhet.
- Details
Emilia Frölichs avhandling utforskar historiens roll i populärkulturen med särskilt fokus på svensk reggaekultur. Frölich intresserar sig för hur den svenska reggaekulturen förhåller sig till de historiska narrativ, kulturella symboler och ideologiska positioneringar som förknippas med reggaens jamaicanska ursprung, men även hur lokala och nationella representationer av det förflutna används för att förstärka och legitimera den svenska översättningen av reggae.
- Details
När Sovjetunionen rasade samman var intresset riktat mot den egna majoritetsbefolkingens historia. I stater med avsaknad av statstradition blev därför nationens historia detsamma som den egna etniska gruppens historia där stor vikt gavs åt förtryck av den egna gruppen. Detta är det andra av två inlägg av Per Anders Rudling där frågor om minne och trauma i östra Europa och forna Sovjetstater behandlas.
- Details
I nationaliserande post-socialistiska stater i östra Europa har ofta förintelsen av den östeuropeiska judendomen varit en stötesten i minneskulturerna. Detsamma gäller minnet, eller snarare icke-minnet som omger densamma. Detta blogginlägg utgör det första av två där Per Anders Rudling behandlar frågor om minne och trauma i forna Sovjetstater.
- Details
De senaste åren har svenska historiker bloggat som aldrig förr. Hundratals forskare har bidragit till kollektivbloggar som SHF-bloggen, Den arga historikern och Nationella forskarskolan i historias jubileumsblogg. Parallellt lever och frodas enmansprojekt som Björn Lundbergs ”Skriv historia”, Bruno Hamnells ”Efter humanismen” och min egen ”Ett år av akademiskt skrivande”. Långlivade bloggar som My Hellsings ”Forskarliv” och Kenneth Nybergs ”Tidens skiften” må för tillfället vara vilande. Sammantaget är aktiviteten i historikerbloggosfären hög. Särskilt inkluderat alla de diskussioner som förs i kommentatorsfält, på Facebook-väggar och i Twitterflöden. Kanske har bloggarna blivit historikernas digitala lägereld? En minsta gemensam nämnare i bruset?