Det nionde Svenska historikermötet har nyss avslutats. Det hölls vid Umeå universitet och samlade trehundra deltagare fördelade på fler än tio parallella sessioner. Majoriteten av konferensbidragen var skrivna på svenska och många rörde svensk historia i bred bemärkelse. Magnus Lindmark, en av medlemmarna av arbetsgruppen bakom historikermötet, reflekterar kring vikten av svensk historia.
En av de lektorer som jag undervisades av på grundutbildningen i ekonomisk-historia, Dan Bäcklund, ställde ofta frågan: ”Vad är det du undersöker ett exempel på?” Genom att följa upp med ”eller är det ett exempel på sig själv?” blev det hela till något av en gambit. Rapport- och uppsatsförfattare blev oftast svarslösa samtidigt som de febrilt försökte hitta ett vettigt svar. Är det exempel på någon teoretisk princip? Är det frågan om en avvikelse från en etablerad syn på utvecklingen under en epok? Bekräftar resultaten något vi redan visste? Hur som helst vässade dubbelfrågan den analytiska eftertänksamheten.
Inte minst som ekonomisk-historiker går frågan igen i samband med publicering i internationella journaler. ”Please motivate Sweden.” Eller som en brittisk ekonomisk-historiker raljerade: “The Swedish case is interesting for two reasons: why did you grow rich, and why did you grow rich despite having high taxes?” En möjlighet är att det svenska fallet belyser ett fenomen från en annan del av världens historia, till exempel anglosaxisk historia. ”How and why is Sweden unique?” förutsätter kunskap om andra länders historia på det aktuella området. Antingen besitter du själv den här kunskapen eller så har någon annan satt sig ned, gjort en syntes och konstaterat att allt ser ungefär likadant ut. Det svenska fallet blir då exempel på en brittisk historia. Den artikel som arbetar med den motsatta tågordningen, att ett brittiskt historiskt fenomen får utgöra exempel som belyser en svensk process – ATP-striden, det kommunala självstyret, eller vad det nu kan vara – torde ännu inte vara publicerad.
En annan variant är att ett unikt empiriskt material kastar ljus över någon allmänt erkänd teori. Sverige blir då ett exempel på en allmängiltig teoretisk mekanism. Men i den grad teorin är allmängiltig, så upphör det också att finnas någon särskild svensk historia. I alla fall på just det området. Det unika var själva källmaterialet.
Det Svenska historikermötet är ett exempel på den akademiska relevansen av att studera svenska historiska processer med hjälp av svenska historiska källor. Historiska processer existerar i flera tidsskalor, har utrymme för betydande inslag av individuell agens som sker i samspel med strukturer på alla samhällsnivåer. Således finns det en svensk historia, som företrädesvis intresserar en svensk publik, som studeras genom svenska källor och som inte bara publiceras i internationella tidskrifter. Den forskning som presenterades under historikermötet i Umeå utgjorde tydliga och utmärkta exempel på just detta.
Magnus Lindmark, ekonomisk-historiker vid Umeå universitet.
---
De åsikter och ståndpunkter som uttrycks i blogginlägget är författarnas egna och inlägget ska inte uppfattas som ett ställningstagande från Svenska Historiska Föreningen.