Open access innebär att alla ska ha gratis tillgång till forskningsresultat. Det låter väl som en bra och demokratisk tanke? Problemet är att tanken bara gäller vilka som får läsa om de aktuella resultaten. Granskar vi i stället vem som kan publicera sig blir bilden en annan. Det är nämligen hit, till publiceringsprocessen, som kostnaden för open access har vältrats. I korthet: kan du inte betala för att publicera din forskning är du utestängd.

I boken Historikern i samhället – roller och förändringsmönster aktualiseras en mängd frågor om vad historiker gjort, gör och borde göra. Bokens redaktörer, David Ludvigsson och Martin Åberg, menar dock att en av de frågor frågor som inte får något slutgiltigt svar i boken, men som likväl pockar på uppmärksamhet, är huruvida dagens samhälle verkligen har de historiker som det behöver?

 I historiska översikter återkommer uppgifter om två muslimska turkiska män som tvångsdöptes i Stockholm 1672 och 1695. Dessa tvångsdop förklaras genom hänvisning till den stränga lutherska ortodoxins tvångs- och lagstiftningsåtgärder. Efter att flera gånger ha stött på dessa uppgifter har jag blivit alltmer konfunderad. Det går att säga mycket om luthersk ortodoxi, men tvångsdop strider mot den betydelse som lutherska teologer lade vid det individuella tillägnandet av teologisk kunskap. För att reda ut det hela undersökte Martin Bertson protokoll från Stockholms konsistorium. 

 Stockholms sena 1700- och tidiga 1800-tal präglades av demografisk och ekonomisk stagnation. Under perioden genomgick vardagslivet i staden stora förändringar. Detta framkommer i mötet mellan Stockholms invånare och polisbetjäningen som tillhörde Kungliga Poliskammaren. I sin avhandling Stadens gränsplatser: Kungliga Poliskammaren och vardagens omstridda rum i Stockholm, 1776–1835 ger historikern Tobias Osvald en inblick i vardagens polisiära praktiker och ett på många sätt omstritt stadsrum.

Vad kan sociala medier erbjuda historiker, och omvänt: vad kan historiker erbjuda sociala medier? Johan Samuelsson, docent i historia vid Karlstads universitet, skriver om sina erfarenheter av Twitter som ett mikroseminarium där såväl delande av arkivfynd som folkbildande dialog ryms. 

Svenska Historiska Föreningen
Universitetsvägen 10 A:918
106 91 Stockholm

 

Webbredaktör: Anna Friberg

 

Kansli: Nils Fabiansson