Forskning om tidigmodern utbildning har tidigare betonat behov inom normativa skolordningskontexter eller relationen till en framväxande centralmakt. I avhandlingen Att skola en stormakt visar emellertid Pontus Folkesson hur expansionen av städernas skolor måste förstås som ett svar på lokalsamhällets och dess aktörers intressen.
Med utgångspunkt i stiftsstäderna Västerås och Strängnäs samt köpstäderna Arboga, Nyköping, Södertälje och Örebro har Folkesson använt ett varierat källmaterial, inklusive skolordningar, kunglig brevkorrespondens, domkapitlens brevkopieböcker, skolmatriklar och räkenskaper, i syfte att följa utvecklingen av städernas skolor. Folkesson visar hur städernas skolor reformerades, expanderade och utvecklades till ett skolsystem i och med 1649 års skolordning. Genom att utgå från skolornas finansiering och hur den användes identifieras olika aktörer samt deras intressen. Enligt Folkesson bör lokalsamhällets engagemang, som svarade på skolreformerna och deras utbildningsintressen, ses som förklaringen till expansionen av städernas skolor mellan 1620 och 1649.
Avhandlingen visar att lokalsamhällets aktörer, såsom biskopar, borgerskap, kyrkoherdar och skolmästare, spelade en avgörande roll för att upprätta och upprätthålla skolor. I kontrast till tidigare forskning, som betraktat statens framväxt som ett resultat av förhandlingar mellan lokala aktörer och en central elit, hävdar Folkesson att expansionen av städernas skolor fram till 1649 bör ses som en reaktion från lokalsamhällets aktörer på statens krav om resursnedskärningar. Utifrån detta krav agerade städernas borgerskap och biskopar för att omforma den ursprungliga skolreform som presenterats av Gustav II Adolf år 1620.
Snarare än en entydig ovanifrån- eller underifrån-process kan expansionen av skolor fram till 1649 därmed förklaras som resultatet av en sammanvävning av förhandlingar, konflikter och omstruktureringar på olika nivåer i samhället. Dessa interaktioner ledde till en gradvis hierarkisering av befintliga skolor i rikets städer. De olika skolorna inordnades sedan i ett av landets första skolsystem.
Borgerskapets politiska inflytande manifesterades genom att köpstädernas skolor bevarades samtidigt som deras utbildningsmål införlivades i en gemensam skolordning och skoltyp för hela riket, den så kallade trivialskolan. Biskoparna drev framgångsrikt sina prestigeprojekt, gymnasieskolorna, vilka markant stärkte domkapitlens ekonomi och gjorde stiftsstäderna till framstående utbildningscentra. Samtidigt ökade kronans inflytande på städernas skolor. Expansionen av rikets skolor fram till 1649 kan därmed betraktas som en kompromiss där flera aktörers intressen tillgodosågs.
Resultaten från analysen visar hur borgerskapet och prästerskapet lyckades manifestera sitt politiska inflytande, oftast formulerat utanför de mer institutionella riksdagssammanhangen. Städernas skolor fungerade alltså som arenor där lokala intressen och resurser aggregerades. Lokalsamhällets engagemang för skolor bör därmed förstås som del av en statsformeringsprocess. Studien ger nya insikter om hur skolornas aktörer påverkade och formade politiska beslut och processer, vilka i sin tur hade betydelse för den övergripande samhällsutvecklingen av de tidigmoderna städerna och statsformeringen i 1600-talets Sverige.
Pontus Folkesson, filosofie doktor i historia, Stockholms universitet.
Avhandlingen finns tillgänglig i fulltext online.
---
De åsikter och ståndpunkter som uttrycks i blogginlägget är författarnas egna och inlägget ska inte uppfattas som ett ställningstagande från Svenska Historiska Föreningen.