I oktober sammanträdde generalförsamlingen för världshistorikerorganisationen CISH i Tokyo. Gunlög Fur, professor i historia vid Linnéuniversitet och ledamot av CISH-styrelsen, var på plats i den japanska huvudstaden. Här berättar hon om mötet.
Tre gånger hela Sveriges befolkning på mindre än 3% av Sveriges yta gör Tokyo överväldigande. Skyskrapor i rad och bredd, tätt intill varandra, men här och var insmugna små tempel som oaser i stenöknen. Gulliga små robotar som kommer med maten. Ett gigantiskt tåg- och tunnelbanesystem som visar sig vara logiskt och med hjälp av färger och siffror begripligt även för den som inte kan japanska tecken.
Här möttes i slutet av oktober representanter för drygt fyrtio nationella historikerorganisationer och tjugotalet specialistorganisationer för att diskutera och besluta om de närmaste årens agenda för Världshistorikerorganisationen CISH/ICHS (Congrès International des Sciences Historique/International Congress of Historical Sciences), och för att dela ut organisationens stora historikerpris. På dagordningen stod stort och smått. Till de mindre ärendena hörde revideringar av CISH stadgar och utseende av ledamöter i valberedningen för en ny styrelse 2026. Bland annat är det nu möjligt att anordna kongresser vart tredje eller fjärde år i stället för vart femte som hittills varit fallet. Det pågår en förändring av CISH administrativa organisering, under ledning av styrelseledamoten Sacha Zala från Schweiz, där CISH också har sitt organisatoriska säte. Även om denna omstrukturering är omfattande så är den knappast kontroversiell då organisationen länge behövt professionaliseras. Fyra nya medlemsorganisationer valdes också in. Av dessa är i mitt tycke den mest intressanta den internationella studentorganisationen ISHA. Kolla gärna deras hemsida och tipsa historiestudenter!
Mer diskussion blev det om det frågebatteri som sänts ut i (alldeles för kort, jag vet) förväg rörande organisationens framtid. Fyra större områden berördes i enkäten: hur engagera yngre historiker, hur ge organisationen större global räckvidd, hur öka dess synlighet, samt hur ska vi fira CISH jubileumsår 2026, då organisationen funnits i 100 år? Man kan förstås fråga sig om en världshistorikerorganisation behövs? När den grundades fanns få andra sammanhang där historiker kunde mötas internationellt, nu är konferensfloran både rik och varierad. Men det är många som fortfarande efterfrågar en organisation som kan vara en mötesplats för olika historiska fält och historiker från världens alla delar. I synnerhet uttrycktes en önskan om CISH skulle kunna fungera som ett forum för diskussion om samtidens historiografiska utmaningar. Klimathistoria nämndes som ett särskilt angeläget fält. Några efterfrågar också en organisation som kan visa ledarskap och agera för akademisk frihet för historiker i olika delar av världen där de idag lever under hot. Dagens hotade historiker kan mycket väl vara morgondagens ledare, som en av deltagarna uttryckte det.
Den svåraste frågan rörde nästa kongress. Enligt beslut i generalförsamlingen 2021 skulle den hållas i Jerusalem 2026. Många medlemsorganisationer har kontaktat styrelsen med frågor och önskemål om att ändra kongressort på grund av den rådande situationen. Styrelsen beslöt därför i början av detta år att skjuta på nästa kongress till 2028. Ordföranden i Israels historikerorganisation, Shmuel Finer, redogjorde för kongresskommitténs förberedelser. De har förstås insett att situationen i dagsläget inte möjliggör någon kongress men uttryckte fortfarande en förhoppning om att läget skulle vara annorlunda 2028. Frågan om en kongress i Israel överhuvudtaget är mycket svår för många medlemsorganisationer och för några har det lett till att man beslutat att inte alls delta i en sådan, medan andra framförde sina starka önskemål om att styrelsen arbetar fram alternativa platser. Efter en på många sätt tung diskussion lovade Finer att göra en bedömning om situationen i början av 2026, så att styrelsen då kan fatta ett definitivt beslut.
Trots uppskjuten kongress så ska CISH 100 år firas. Det kommer att ske genom en jubileumskonferens som anordnas i Leipzig. Konferensen kommer att fokusera på historieforskningens förflutna, samtid och framtid och varje medlemsorganisation inbjuds att anordna en session inom ramen för temat, men med stor flexibilitet rörande innehåll och format.
Generalförsamlingens möte avslutades på Brasiliens ambassad där Laura de Mello e Souza prisades för sitt livslånga arbete inom det portugisiska imperiets social- och kulturhistoria. Ett strålande föredrag i globalhistorisk anda om kontakter och processer i den atlantiska tidigmoderna världen med fokus på den iberiska halvön och Sydamerika följdes av prisutdelning och bankett anordnad av ambassaden. Storstilat med en skön kombination av brasilianska och japanska rätter.
Gunlög Fur, professor i historia vid Linnéuniversitet.