Under andra världskriget beslagtog nazisterna systematiskt judiska tillgångar, däribland konst, böcker och antikviteter. Många av dessa föremål tappade sina ursprungliga ägarspår – så kallad proveniens – och hamnade istället i privata och offentliga samlingar runt om i världen. Trots att frågan om nazisternas stölder av kulturföremål fått viss uppmärksamhet i Sverige visar en rapport från Riksantikvarieämbetet (2020) att svenska museer fortfarande saknar tillräckliga resurser och kunskap för att utreda om det finns sådana föremål i samlingarna. I studien Plundrad proveniens: metodutveckling för identifiering av stulna böcker undersöker Avigail Rotbain hur ett internationellt forskningsläge kan tillämpas för en svensk kontext och bidra till att utveckla metoder för att identifiera stulna böcker.
Vid andra världskrigets slut inleddes arbetet med att kartlägga och spåra de judiska tillgångar som gått förlorade. Under 1990-talet kom frågan om ekonomisk rättvisa upp på nytt. Amerikanska myndigheter utredde då vilande bankkonton och blottade ett stort behov av stöd för förintelsens offer och deras familjer att återfå sina tillgångar. Genom Washington-principerna från 1998 åtog sig 44 stater – däribland Sverige – att arbeta för att identifiera kulturföremål som stulits av nazisterna och hjälpa de ursprungliga ägarna att få tillbaka dem.
Flera kulturinstitutioner i Europa har arbetat framgångsrikt med att spåra stulna judiska tillgångar, medan svenska institutioner varit mer avvaktande. I Riksantikvarieämbetets utredning bedömde merparten av de 29 tillfrågade svenska musei- och samlingsinstitutioner att sannolikheten för att nazi-konfiskerade föremål finns i deras samlingar är låg, men de svarade samtidigt att samlingarna sällan utreds ur detta perspektiv.
En statlig rapport från 1999 undersökte hur judiska tillgångar som stulits under andra världskriget kan ha hamnat i Sverige. För materiella tillgångar fokuserade utredningen främst på guld, juveler och europeisk konst. Enligt rapporten är det däremot betydligt svårare att spåra andra föremål såsom möbler och antikviteter på grund av deras anonymitet. Dagens internationella forskningsläge har dock tillbakavisat detta och demonstrerat att det är fullt möjligt att spåra även andra typer av kulturföremål. Framför allt har proveniensutredningar av böcker varit framgångsrika, eftersom böcker ofta inte alls är anonyma. Boksamlare och antikvariat märkte böcker med inklistrade exlibris, handskrivna namn eller ägarlistor. I framkant för arbetet med att utreda stulna böcker finns bland andra British Library och flera tyska institutioner. Merparten av de böcker som identifierats är så kallade rara böcker som är mycket ovanliga eller ibland helt unika, men det finns också exempel på böcker utan ekonomiskt värde som har återlämnats.
Metodologierna från exempelvis British Library har gett resultat, men de är också omfattande och tidskrävande. Riksantikvarieämbetet uppmärksammade regeringen 2020 om museernas brist på resurser för att bedriva ett sådant arbete. Syftet med mitt projekt är att utveckla metoder för proveniensforskning av böcker vid svenska kulturinstitutioner genom att tillämpa erfarenheter från främst brittiska och tyska institutioner i en svensk kontext. I studien prövas därför begränsade varianter av beprövade metodologier, som ska kunna användas som en första avgränsad utredningsstrategi. Den begränsade formen kan möjliggöra för institutioner att även med små resurser börja utreda sina samlingar. Studien kommer också kunna synliggöra mönster i proveniensen på ett mer övergripande plan och därmed resonera om sannolikheten för stulen egendom i liknande svenska boksamlingar. Arbetet kommer att bedrivas vid Vitterhetsakademiens bibliotek under 2025.
Avigail Rotbain är Fil. Dr. i historia och arbetar med samlings- och FoU-frågor vid Statens museer för världskultur. Hennes projekt ”Plundrad proveniens: metodutveckling för identifiering av stulna böcker” är finansierat av Rettigstipendiet vid Kungl. Vitterhetsakademien och använder Vitterhetsakademiens bibliotek som testbädd.
Foto: Träpanel målad av Guidoccio Cozzarelli 1488. Ett judiskägt galleri i München tvingades sälja verket (så kallad forced sale) 1936 och det har funnits vid British Library sedan 1972. Storbritanniens Spoliation Advisory Panel rekommenderade 2014 att träpanelen skulle återlämnas till galleriets arvingar.