För lite drygt 20 år sedan kläcktes en idé om att staten borde satsa rejält på forskarskolor. Syftet var att förbättra villkoren för doktorander och därigenom också öka möjligheterna att de forskarstuderande skrev färdigt sina avhandlingar – förbättra genomströmningen, för att tala med en utbildningspolitisk term. Regeringen satsade på 16 forskarskolor varav en med inriktning mot historia. Idag går denna under namnet Nationella forskarskolan i historiska studier och är ett samarbete mellan Lunds universitet, Göteborgs universitet, Malmö Universitet, Linnéuniversitetet och Södertörns högskola. Henrik Rosengren, verksamhetsansvarig för den forskarskolan, ger här en kort översikt av forskarskolans utveckling och verksamhet.
Forskarskolans verksamhet har under de gångna åren utvecklats till en bred och mycket livaktig organisation där uppemot 100 doktorander inom tio ämnen (historia, idé- och lärdomshistoria, bokhistoria, konsthistoria och visuella studier, etnologi, arkeologi, historisk arkeologi, antikens kultur och samhällsliv, mänskliga rättigheter och musikvetenskap) bedriver forskarstudier. De ges stöd i form av seminarier, internat, workshops och har möjlighet att söka medel för internationalisering och arkivresor. Sedan 2001, då den första kullens tolv doktorander antogs, har ungefär 100 avhandlingar skrivits och försvarats av doktorander knutna till forskarskolan.
Arbetet inom forskarskolan bärs till stor del upp av de två internat som arrangeras varje år, ett under början av året och ett under hösten. I samband med vinterinternatet presenterar alla nyantagna doktorander sina forskningsprojekt vilka kommenteras av äldre doktorandkollegor. Internaten brukar vara mycket trevliga och intellektuellt stimulerande tillställningar där forskningsprojekt av vitt skilda slag diskuteras.
Den akademiska miljön är i högsta grad både internationell och nationell och för forskarskolan är det centralt att hitta en balansgång mellan detta. Forskarskolan har sedan flera år stärkt sin internationella profil. Det finns ett internationellt utbyte med Universität Bielefeld och University of York, och doktoranderna ges möjlighet till skrivbordsbyte med universitet i Sverige och övriga nordiska länder. Forskarskolan uppmuntrar också doktoranderna att pröva sina internationella vingar genom att ge möjligheter till utlandsvistelser, översättningsstöd och stöd för internationell publicering. En gång per år, vid det så kallade höstinternatet, bjuds framstående internationella kommentatorer in för att ge feedback på utkast till artiklar som är tänkta att publiceras i internationella tidskrifter.
Det unika med forskarskolan, förutom att den bedrivs inom historiska studier och lyckats överleva 20 års skiftningar inom den högre utbildningspolitiken, är att den ger förutsättningar att förvandla ett i regel mycket ensamt arbete som forskarstuderande till ett arbete där man kan skapa kontakter, dela med sig av sina erfarenheter, möta kolleger över generations- och ämnesgränser och pröva olika idéer. Förutom att det huvudsakliga syftet är att doktoranden ska skriva färdigt sin avhandling inom den givna tiden förbereds de även för tiden efter disputation, oavsett om de väljer att göra en akademisk karriär eller vill söka sig ut till samhällets övriga delar. Vi vill att en doktorand som genomgått forskarskolan ska vara väl rustad för ett liv som forskare, akademisk lärare eller utgöra en bra potentiell rekrytering för de arbetsgivare utanför akademien som gör det kloka draget att anställa en forskarutbildad medarbetare.
Henrik Rosengren, docent i historia och verksamhetsansvarig för den nationella forskarskolan i historiska studier.
---
De åsikter och ståndpunkter som uttrycks i blogginlägget är författarnas egna och inlägget ska inte uppfattas som ett ställningstagande från Svenska Historiska Föreningen.