Emilia Frölichs avhandling utforskar historiens roll i populärkulturen med särskilt fokus på svensk reggaekultur. Frölich intresserar sig för hur den svenska reggaekulturen förhåller sig till de historiska narrativ, kulturella symboler och ideologiska positioneringar som förknippas med reggaens jamaicanska ursprung, men även hur lokala och nationella representationer av det förflutna används för att förstärka och legitimera den svenska översättningen av reggae.
Den jamaicanska reggaetraditionen bygger på en politiskt medveten historieskrivning som knyter an till den transatlantiska slavhandelns och kolonialismens arv. Den är inspirerad av postkoloniala och afrocentriska perspektiv samt av rastafarirörelsens religiösa retorik och övertygelse. Enligt Frölich fungerar den jamaicanska reggaens historiska ansats som ett politiskt verktyg som används för att visa hur aktuella samhällsproblem på Jamaica – såsom politisk korruption, gängkriminalitet och utbredd fattigdom – kan kopplas till koloniala maktstrukturer.
Den jamaicanska reggaekulturens möte med det svenska samhället rymmer många spänningsfyllda historiska, kulturella och politiska dimensioner. Dessa berör exempelvis frågor om vithet, svarthet, kulturell appropriering, autenticitet och samhällskritiskt motstånd. I relation till den svarta politiska medvetenhet som finns i jamaicansk reggae, utforskar Frölich hur den transnationella hybrida reggaekulturen i Sverige förhåller sig till musiktraditionens kulturella ursprung. En av Frölichs övergripande frågor rör den betydelse som de historiska narrativ som skildras i den jamaicanska reggaen får i en svensk reggaekontext.
I nära femtio år har det producerats och konsumerats reggae i Sverige. Musiken har inspirerats av jamaicansk reggae, men även av den regionala och nationella omgivningen. Den har utvecklats och formats i samspel med både lokala och globala samhällsförändringar, och har inspirerats av progg, punk, hiphop och soul. Samtidigt har den jamaicanska reggaens alternativa och samhällskritiska attityd bevarats och tagit sig olika uttryck över tid, vilket Frölich diskuterar återkommande i avhandlingen.
Forskningsprojektet är tvärvetenskapligt och befinner sig i skärningspunkten mellan historiedidaktik, etnologi och kulturvetenskap. Angreppssättet öppnar därmed för utvidgade möjligheter att förstå hur såväl individer som kollektiv använder sig av historia i syfte att förstärka kulturella identifikationer och tillhörigheter. Det handlar även om att bredda förståelsen kring hur föreställningar av det förflutna formas och tar sig uttryck i vardagslivet, det vill säga bortom kunskapsförmedlande institutioner som skola och museum.
Studien bygger på en mångfald av material och metoder, där intervjuer, föremål, tatueringar, låttexter och pressmaterial har använts för att fånga historiska narrativ, representationer av det förflutna och föreställningar kring ursprung som existerar i svensk reggaekultur. Enligt Frölich kan de representationer av det förflutna som förekommer i svensk reggaekultur beskrivas som kulturella symboliska komponenter. De bekräftar social tillhörighet och medverkar samtidigt till att skapa kulturella gränsdragningar. Avhandlingen visar hur det förflutna i svensk reggaekultur får mening genom dess förmåga att bekräfta och förstärka ideologiska och motkulturella positioneringar samt sociala gemenskaper.
Resultatet av intervjustudierna visar på en tydlig kulturell gränsdragning mellan svensk reggae och jamaicansk reggae. Gränsdragningen tar sig uttryck i ett avståndstagande från antingen den svenska eller den jamaicanska reggaen, som inbegriper särskilda föreställningar kring ursprung och autenticitet. Analysen visar hur idéer om svenskhet fungerar som en viktig skiljelinje som å ena sidan gör reggaen relaterbar och familjär, men å andra sidan också uppfattas som en avvikelse från det jamaicanska ursprunget, där typiskt svenska inslag gör reggaen fabricerad och kopierad. Den svenska reggaen uppfattas av vissa som en vit västerländsk imitation som ignorerar de aspekter av den jamaicanska reggaen som berör svarta erfarenheter av kolonialism, rasdiskriminering och socioekonomisk utsatthet. För dessa reggaefans är det viktigt att bevara och bibehålla en kontinuitet med musikens kulturella ursprung och historia.
I den svenska reggaekulturen förekommer även mer bekanta och närliggande historiska narrativ och föreställningar om ursprung som binder samman reggae med en lokal musik- och kulturhistoria. Detta blir synligt i den landsbygdsromantik och det hippieideal som genomsyrar stora delar av svensk reggaekultur. Avhandlingen visar hur den samtida reggaekulturen i Sverige har både landsbygdsromantiska och hippieinspirerade karaktärsdrag, som knyter an till ett föreställt förflutet med kopplingar till 1970-talets alternativa och motkulturella era. Den svenska proggrörelsen och den gröna vågen lyfts av Frölich fram som betydelsefulla historiska sammanhang som medverkat till den svenska reggaens utformning, både musikaliskt och stilmässigt. Enligt Frölich har den svenska reggaen genomgått en försvenskningsprocess som fungerat som ett sätt att förstå och hantera musikens främmande element. Landsbygdsromantiken, progginspirationen och hippieidealet utgör viktiga komponenter i reggaens försvenskningsprocess som inte enbart är förenade med föreställningar kring en svensk nationell identitet, utan också en vit sådan.
Emilia Frölich, doktorand i historia vid Institutionen för samhälle, kultur och identitet, Malmö universitet.
Frölich disputerar den 23 november 2022.
Formgivare av omslag: Jesper Zachrison.
---
De åsikter och ståndpunkter som uttrycks i blogginlägget är författarnas egna och inlägget ska inte uppfattas som ett ställningstagande från Svenska Historiska Föreningen.