Åsa Melin har i sin nyutkomna avhandling studerat införandet av nioårig grundskola i Sverige. Detta görs genom att analysera kommunala processer vid etableringen av grundskolan åren 1950–1968. Melins intresse är riktat mot det lokala handlingsutrymmet vilket i övergripande drag beskrivs som lokala intressens och lokala förhållandens betydelse för etableringen.

När riksdagen år 1962 beslutade att införa nioårig grundskola förändrades det skolsystem som funnits i omkring 100 år. Den nationella politiken beslutade om utbildningsreformer och det var kommunernas uppdrag att genomföra dessa, kommunalmännen skulle agera i statens tjänst. Före beslutet hade ämnet debatterats flitigt, utredningar gjorts, reformer beslutats och en statligt ledd försöksverksamhet med enhetsskola hade påbörjats år 1950.

I linje med efterkrigstidens moderniserings- och demokratiseringsidéer var den grundläggande idén att skillnader mellan regioner, platser och elever skulle motverkas. Trots att kommunerna ansvarade för genomförandet av försöksverksamheten och etableringen av grundskolan fanns en misstro mot att, framför allt de mindre, kommunerna kunde hantera de komplexa processer av modernisering och demokratisering som genomsyrade den nationella politikens välfärdsbygge vilket bland annat medförde statliga kontroller.

År 1950 fanns det över tvåtusen kommuner i Sverige. Alla med olika förhållanden, exempelvis skilda traditioner av utbildning, demografi, geografi och näringsliv. På grund av de olika förutsättningarna kom införandet av nationellt beslutade reformer att se olika ut. Åsa Melin har följt processerna i två skilda kommuntyper i Värmland, från riksdagens principbeslut om enhetsskola 1950 till införandet av grundskolan under 1960-talet. Arvika stad hade ett varierat näringsliv och en tradition av högre utbildning samtidigt som Storfors köping karaktäriserades av en folkskola och av bruket som huvudsaklig näringslivsaktör. Genom att analysera de lokala processerna visar Melin hur de lokala förhållandena och aktörerna påverkade, hanterade och genomförde (eller inte genomförde) statligt formulerade förändringar relaterade till skolväsendet.

Analysen av Arvika och Storfors visar hur kommunerna på egna initiativ skapade samarbetsytor och tog del av andra kommuners erfarenheter. Melin visar också hur etableringen av grundskolan var en faktor som låg bakom kommunsammanslagningarna 1952 och kommunblocken 1964­–1974. Med sin avhandling pekar Melin på vikten av lokala studier. Även om formuleringsarenan (staten) var av betydelse för skolväsendets omorganisation var det inte enkom vertikala processer mellan stat och kommun som påverkade etableringen av grundskolan på lokal nivå. Processer i sidled, inom och mellan kommunerna var likaså av betydelse för etableringen. Hon framhåller hur teorin om separerade formulerings- och realiseringsarenor negligerar ofta förekommande horisontella processer. Idén om staten som beslutstagare och kommunerna som genomförare kan enligt Melin nyanseras.

Kommunerna samarbetade på egna initiativ för att kunna etablera skolan. De skapade på så sätt egna skoldistrikt där exempelvis ekonomiska överenskommelser gjordes. Kommunerna genomförde även reformer, som exempelvis fritt skolmaterial, innan staten hade formulerat dem. Lokala aktörer och den lokala traditionen av högre utbildning (högre än folkskolan) påverkade processerna liksom att angränsande kommuner påverkade. Statliga beslut och i vissa fall även kommunala beslut kunde både bromsas och förhalas. Dessutom kunde varianter av förslag och beslut uppstå utifrån lokala aktörers intressen och ageranden.

I Arvika innebar traditionen av realskola en negativ inställning till en enhetlig skola. Den bidrog också till diskussioner angående differentieringsfrågan och förhalande därmed såväl beslut som införande. I Storfors medförde brukets betydelse för lokalsamhället att yrkesutbildningen ansågs viktig för etableringen av grundskolan och utförandet av yrkesinriktningen för det nionde skolåret. I Storfors, där traditionen av skola var liktydig med folkskola, förekom inga diskussioner om differentieringsfrågan. I både Arvika och Storfors hade Socialdemokraterna politisk majoritet men de lokala processerna påverkades av de skilda förhållandena liksom olika aktörers intressen. Enligt Melin agerade lokala aktörer främst utifrån kommunens intressen, inte utifrån statens direktiv, vilket ytterligare betonar vikten av att studera det lokala.

 

Åsa Melin, filosofie doktor i historia vid Karlstads universitet.

 

Melin disputerade den 11/11 2022 vid Karlstads universitet. Avhandlingen finns tillgänglig i fulltext online.

---

De åsikter och ståndpunkter som uttrycks i blogginlägget är författarnas egna och inlägget ska inte uppfattas som ett ställningstagande från Svenska Historiska Föreningen.

Historikerbloggar

Svenska Historiska Föreningen
Universitetsvägen 10 A:918
106 91 Stockholm

 

Webbredaktör: Anna Friberg

 

Kansli: Nils Fabiansson