Anna-Karin Larsson har, som historiker och lektor inom socialt arbete, navigerat genom en mångfald av roller och uppdrag inom akademin. I denna text delar hon med sig av sin resa, som lärare och forskare inom nya och främmande fält och reflekterar över fördelar och utmaningar med ämnesmässig mobilitet inom akademin.
Jag är utbildad historiker men har under de senaste åren arbetat i en samhällsvetenskaplig miljö, som lektor inom socialt arbete. Den här perioden har varit både spännande och utmanande. Min karriär efter disputationen har varken varit rak eller konventionell, utan snarare kantad av olika positioner och uppdrag. Jag har bland annat verkat som utredare, rådgivare, proprefekt, vicedekan, lärare och forskare vid flera avdelningar och institutioner. En sakkunnig beskrev mig en gång som en "akademisk mångsysslare," vilket kanske inte var avsett som en komplimang, men som jag nu ser som en positiv beteckning som jag är stolt över.
Som disputerade är vi ofta stolta över våra ämnen och värnar om deras karaktär och särprägel. Att vara en akademisk mångsysslare kan därför föranleda kritik för ytlig kunskap och avsaknad av disciplinär förankring. Samtidigt möjliggör det en bredd och förståelse för olika miljöer, frågor och metoder. Medan de ämnesmässiga traditionerna, och värnandet av desamma, kan leda till en motvilja att förändra och en tvekan att samarbeta med andra discipliner är min erfarenhet däremot att olika ämnen och vetenskapliga fält har mer gemensamt än vi kanske tror.
Nyligen blev jag tillfrågad att vara informant i ett forskningsprojekt om tvärvetenskapliga miljöer inom akademin. Det gav mig möjlighet att reflektera över skillnader och likheter mellan historieämnet och andra samhällsvetenskapliga områden samt att dra lärdomar av utmaningar och möjligheter inom både undervisning och forskning.
Under min tid som lärare inom historia var jag van vid små undervisningsgrupper och få kollegor. I socialt arbete möttes jag av stora klasser på socionomprogrammet, stora lärarlag och en lägre grad av individualitet. Nya frågor och områden stod i fokus, och andra metoder och teorier tillämpades. Inom forskningen upplevde jag tätare samarbeten med kollegor, andra frågeställningar och metoder, samt att andra publiceringsformer värderades högt. Både undervisning och forskning var fyllda av det nya, spännande och utmanande.
Mobilitet mellan lärosäten, såväl inom Sverige som internationellt, uppmuntras men att förflytta sig och arbeta i andra ämnesmiljöer vid samma lärosäte diskuteras inte lika ofta. Att arbeta tvärvetenskapligt framhålls visserligen många gånger som något positivt och önskvärt, som något som kan vara fruktbart och utvecklande. Det sägs bidra till en djupare förståelse för komplexa samhällsfenomen. Men oftast handlar det i praktiken om samarbeten mellan forskare som arbetar i sina respektive miljöer men i ett och samma tidsbegränsade projekt.
Efter några års erfarenhet av att arbeta i en annan miljö, och av att vara en udda fågel, kan jag konstatera att vinsterna för min del har varit betydande. Jag har tillsammans med kollegor arbetat med nya metoder och trätt in i ett helt nytt forskningsfält. De skillnader och likheter som jag har upptäckt mellan ämnena har gett en djupare förståelse för både historia och socialt arbete. Som lärare har jag behövt anpassa min undervisning och jag har därmed utvecklats som pedagog. Genom mötet med den nya miljön har jag följaktligen utvecklats, men jag hoppas och tror att jag, med min bakgrund, har bidragit med nya perspektiv till denna miljö. Den ämnesmässiga mobiliteten har dock vissa baksidor och negativa aspekter, bland dessa kan nämnas känslan av hur identiteten som historiker försvagas, ett försämrat kontaktnät och en förlorad koll på forskningen inom det ursprungliga ämnesområdet.
Trots utmaningar och negativa aspekter av en ämnesmässig mobilitet anser jag att vinsterna för min del har varit övervägande. Jag uppmuntrar därför andra att ta steget ut till en främmande miljö. Det kan vara en utmaning, men det kan också vara en mycket givande upplevelse.
Anna-Karin Larsson, historiker och lektor i socialt arbete vid Örebro universitet.
---
De åsikter och ståndpunkter som uttrycks i blogginlägget är författarnas egna och inlägget ska inte uppfattas som ett ställningstagande från Svenska Historiska Föreningen.