Från mirakulösa räddningar till vardagens marknadsdagar – helgonen präglade den medeltida människan på djupet. Sara Ellis-Nilsson skriver här om forskningsresursen Mapping Saints, ett digitalt verktyg som kartlägger medeltida helgonkulter. Genom att förena texter, bilder och platser ger projektet inblick i hur religionen levdes och utövades.

År 1310, natten innan S:t Eriks festdag (den 18 maj), pågick en förskräcklig brand i Ledinge by, belägen i Knivsta socken – mellan dagens Uppsala och Stockholm. Branden hotade Ödgers gård, som låg i mitten av byn, men ännu var den inte skadad. Resten av byn var i lågor. Ödger åberopade då S:t Erik om hjälp för att rädda gården.

Utöver att kunna be om hjälp, som under denna dramatiska majdag, fanns också andra, mer subtila sätt som helgonskaran påverkade det medeltida vardagslivet. Kalenderåret präglades av fester tillägnade olika helgon. Helgonnamn kunde även vara förknippade med marknader – såsom S:ta Valborgs marknad vilken ägde rum varje 1 maj i Hultarp, Nässjö socken i Småland, eller Botvids marknad vilken ägde rum varje 28 juli i Botkyrka socken – eller olika festligheter som S:t Mikaels festival den 29 september i Lima socken i Dalarna. Ett försök att stoppa marknaden år 1473 av Sten Sture den äldre är marknadens första belägg men förmodligen är den en gammal tradition.

Men festdagarna kunde också vara lite mindre bekanta. För att bara ge ett exempel, som återfinns i svenska kyrkokalendarier, var festdagen den 8 maj tillägnad Victor Maurus, en martyr från Mauretanien. Han sägs ha varit aktiv i den romerska armén, men sedan avrättats för sin tro i Milano omkring år 303. Festdagen till hans ära är noterad som en festum chori i till exempel Linköping, Vadstena, Åbo och Skara stift. Just denna beteckning betyder att festen var känd för prästerskapet men kanske inte för samtliga människor i de nämnda stiften.

Dessa berättelser och belägg för olika sorters helgonvördnad ger oss korta, viktiga ögonblicksbilder i den medeltida människans religiösa vardag. Men hur var det i det stora hela? Hur kan forskning om helgon och helgonkulter, så kallad hagiografi, hjälpa oss att få insikter i medeltida människors religiösa vardagsliv eller, rent av, i sociala aspekter av det förflutna? Hur kan digitalisering och digitala metoder berika och förstärka dessa studier?

Dessa frågor har projektet Kartläggning av religion i vardagen: Medeltida helgonkulter i Sverige och Finland (MLR) ställt och jobbat med de senaste åren, med stöd av dess systerprojekt Levd religion i det medeltida Finland. Som tvärvetenskapliga digitaliseringsprojekt har MLR kartlagt helgonkulten i den medeltida kyrkoprovinsen Uppsala, från 1164 till 1593. Som grund och huvudpublikation i detta arbete har forskningsresursen Mapping Saints skapats för att förena och tillgängliggöra platser, texter och bildmaterial som är förknippade med helgonkulten. Tidigare har källmaterial för att studera helgonkulter varit vitt spritt och svåröverskådligt. Att kartlägga och digitalisera materialet har varit ett viktigt led i att kunna svara på MLR:s forskningsfråga och teoretiska utgångspunkt om hur den medeltida människan levde sin religion, d v s religion som handlingar.

Ett annat viktigt led i MLR-projektet var digitalisering av två kulturarvssamlingar: en ny digitalisering av de konsthistoriska indexkorten Ikonografiska registret, samt en omdigitalisering av bildsamlingen Medeltidens bildvärld som högupplösta bilder.

För nästan exakt ett år sedan, i november 2024, lanserade vi det publika gränssnittet till denna forsknings- och undervisningsresurs. Det är fritt tillgängligt även för alla utanför projektet, både forskare och allmänheten. Användaren väljer ”Explore” och sedan någon av de fyra huvudingångarna för att utforska mer om medeltida platser (ett nytt platsregister över medeltida kultplatser har också skapats), helgon, personer, och s.k. ”kultmanifestationer” (eng. cult manifestations). Det sistnämnda begreppet har projektet skapat för att kunna arbeta med ett diversifierat källmaterial, och betyder att en kult manifesteras i landskapet, på en viss plats och vid en viss tidpunkt.

Hur gick det då för Ödger vars gård hotades av brand? Jo, kyrkoherden i Odensala, vid namn Edmund, vittnade för ärkebiskopen och många andra att elden aldrig kom nära gården och inget blev skadat. Gården var alltså räddad och helgonets kraft bevisad för de troende. Denna berättelse finns med i Mapping Saints som belägg för kultmanifestation ”mirakel”, men någon pilgrimsfärd verkar inte ha utlovats, vilket var fallet med många andra mirakler.4

Tillsammans med andra belägg för kultmanifestationer i resursen, går det alltså att studera medeltida människor och helgonkulter – samt deras plats i levd religion – på nya sätt.

För mer information – och för att besöka och använda forskningsresursen – följ länken! https://saints.dh.gu.se/

Genvägar till poster som hänvisas i texten:

• Ledinge by, Knivsta: https://saints.dh.gu.se/explore/cults/9586
• Valborg: https://saints.dh.gu.se/explore/cults/6179
• Botkyrka: https://saints.dh.gu.se/explore/places/6869
• Lima: https://saints.dh.gu.se/explore/cults/470
• Victor Maurus: https://saints.dh.gu.se/person/418

Altartavla med bl.a. nödhjälparna och Anna själv tredje (målad), 1400-talets sista fjärdedel, Västerås domkyrka. Foto: Lennart Karlsson, Historiska museet/SHM (CC-BY 4.0). Cult Manifestation: https://saints.dh.gu.se/explore/cults/3534.

Sara Ellis-Nilsson är docent i historia vid Lunds universitet och universitetslektor i äldre historia vid Linnéuniversitetet. Från 2019–2025 var hon ledare för forskningsprojektet ”Kartläggning av religion i vardagen”. Hennes forskningsområden rör medeltida helgonkulter och hagiografi, kulturhistoria, digital humaniora, samt historiebruk och kunskapsförmedling.