Hur skapas den svenska idrottens kulturarv och vilka bestämmer över det? Och hur betraktas idrottens kulturarv i relation till övriga samhällets kulturarv? Dessa frågor är vägledande i John Bergs avhandling Den utställda idrotten: Idrott som kulturarv på idrottsmuseer i Sverige (bokförlaget Idrottsforum.org, 2022). Resultaten pekar på en livaktig och mansdominerad företeelse som befinner sig på ett visst avstånd från den professionella musei- och kulturarvssektorn.

I avhandlingen undersöks fem idrottsmuseer som genom olika grepp, teman och driftsformer samlar och ställer ut den svenska idrottens materiella förflutna. Dessa är Helsingborgs idrottsmuseum i Helsingborg, Dalarnas idrottsmuseum i Falun, Nordiska Travmuseet i Årjäng, Riksidrottsmuseum i Stockholm och Malmö FF-museet i Malmö. Museernas utställningar har undersökts och dokumenterats genom etnografiska metoder, och analyserats utifrån kategorierna kön, klass, generation och nation. Dessutom har intervjuer gjorts med människor som arbetar vid museerna, vilket också har legat till grund för analysen.

Avhandlingen har också haft ambitionen att undersöka hanteringen av idrottens kulturarv i ett historiskt perspektiv. Genom studier i arkiv från Sveriges Centralförening för idrottens främjande och Riksidrottsförbundet har olika initiativ för att samla och dokumentera idrottens historia kunnat klarläggas.

På frågan om hur idrottens kulturarv skapas idag visar resultaten att dagens idrottsmuseer ofta drivs ideellt och med nära kopplingar till föreningsidrotten. Fokus ligger inte sällan på att visa upp en lokal idrottshistoria, men vid flera tillfällen görs också såväl nationella som internationella utblickar. Museerna tenderar att drivas av män och utställningarna har därtill en slagsida mot att visa upp manligt idrottande, även om viss förändring över tid kan skönjas. Därutöver är generationsperspektivet ett bärande inslag, där ”bygdens söner” ofta ges stor plats som en del i en lokal identitet. På många håll sker berättandet till största delen genom stora mängder föremål, vilket å ena sidan ger liv åt idrottshistorien, å andra sidan tenderar att leda till ett inåtvänt kulturarvsskapande där den egna nostalgin tar över.

I ett historiskt perspektiv framträder en bild av idrottens kulturarv som skapat något vid sidan om det övriga samhällets kulturarv. Genom teoribildningar om hur kulturarv skapas visar avhandlingen hur det går att betrakta idrottens kulturarv som skapat ”underifrån”, det vill säga utan inflytande och styrning från officiella kulturarvsinstitutioner. Varför det är på det viset kan förklaras på olika sätt. I avhandlingen beskrivs hur den svenska idrottsrörelsens relativa självständighet gentemot staten, där idrotten kan sägas ”klara sig själv”, också kan vara en förklaring till att dess kulturarv hanterats på samma sätt – det vill säga inom idrottsrörelsen.

I avhandlingen identifieras en vilja från idrottsmuseerna att nå ett erkännande av den officiella kulturarvssektorn. Samtidigt visar studien att idrottens kulturarv präglats av en utestängande attityd gentemot kulturarvssektorn, vilken grundar sig i en skepsis mot att ge bort makten över idrottshistorien till institutioner utifrån. Detta innebär att idrottens kulturarv förvisso lever, men att det saknar den professionalitet och kunskap om fältet som den officiella kulturarvs- och museisektorn besitter. Detta kan få konsekvenser för idrottens kulturarv på längre sikt, då det amatördrivna kulturarvsskapandet har begränsningar både vad gäller musealt berättande och kommunikation med besökare.

Det finns också tendenser som pekar mot en positiv utveckling för idrottens kulturarv. En mer inkluderande inställning till kvinnligt idrottande är en av dessa. En annan är ett tilltagande intresse för att bredda det museala berättandet med interaktiva lösningar. På vissa håll blir föremålen färre samtidigt som kommunikationen med besökarna ges mer utrymme.

 

John Berg, universitetsadjunkt i historia och historiedidaktik vid Institutionen för samhälle, kultur och identitet, Malmö universitet.

 Berg disputerade i historia vid Malmö universitet den 3 juni 2022. Avhandlingen finns tillgänglig i fulltext via Diva.

 

---

De åsikter och ståndpunkter som uttrycks i blogginlägget är författarnas egna och inlägget ska inte uppfattas som ett ställningstagande från Svenska Historiska Föreningen.

Svenska Historiska Föreningen
Universitetsvägen 10 A:918
106 91 Stockholm

 

Webbredaktör: Anna Friberg

 

Kansli: Nils Fabiansson